Nils Ericsson-filosofi..
Mmm... Nu sitter jag här igen, väntandes på Jelena, utan att ha den blekaste om vart fan hon är. Hennes telefon är död och jag har ingen aning om när fan flygbussarna går ifrån Landvetter. Är så förbannad att det börjar koka ut genom öronen snart. Jag sitter och vaktar ryggen för alla turkar och uteliggare som går omkring och ser jävligt skumma ut. Jag är inte rädd för dom, men dom utstrålar jävligt obehaglig energi..
Har iallafall batteri på telefonen, det är väll alltid något. Sitter och kikar lite på gamla kompisar på fb, känns konstigt hur mycket man förändras på bara ett par år, jag vet att jag också har förändrats. Väldigt mycket till och med. Jag har vuxit något fruktansvärt dom senaste två åren och jag är rätt nöjd med vem jag är idag. Jag hoppas att mina föredetta vänner känner likadant, hoppas på att dom har det bättre än dom hade det på den tiden, då vi sprang på stan som små fjortisar och trodde att vi ägde världen.
