Godare.

Har sovit i ett dygn, nästan i sträck. Men ett par timmars sömn till kan jag nog tänka mig. Godnatt!


Mitt i natten...


every.fucking.time.


Nå ja.

Hej mina läsare. Mina älskade 10 läsare. Tack för att bi fortfarande hänger med fast jag varken har inspiration eller tid till att blogga. Jag vill bara att vi ska veta att ny är grymma!

När jag kom hem vid halv 7 välkomnades jag av katterna och pappa som berättade att min Bellabus hade ringt mig. Ringde naturligtvis upp direkt då jag alltid är lika spänd när jag vet att hon har försökt nå mig. Min lilla bebis. Oroar mig alltid för mycket. Om killar och kompisar och allt sånt där.
Men hon hade faktiskt (nästan) bara bra saker att säga. Först frågade hon om jag kunde tänka mig att hälla upp dop-vattnet på hennes dop och det sa jag att det va självklart. Om det va det hon ville. Och sen.... Sen frågade hon den stora saken. Nämligen om jag ville bli hennes gudmor. Blev så glad att jag höll på att börja gråta. Frågade henne om hon tyckte att det va nödvändigt att fråga det...
Det ska bli en ära. Nu blir hon min ännu mer. Om två veckor är jag inte bara moster utan även gudmor. Så jävla fräckt!

I alla fall... Har haft en kanon dag på jobbet. Fast att jag fegade ur och inte vågade lära mig kassan... Sprang omkring i mina slitna converse hela dagen och inte ens när jag kom hem hade jag ont i fötterna. Kändes väldigt bra. Tycker dock synd om mina stackars stortånaglar som blivit alldeles blåa av mina trånga stövlar.
Antar att set är sånt livet är.

Ska jag orka med morgondagen så måste jag sova nu. Tack än en gång. Godnatt.


Dream a little dream of me

Efter en natt i lödöse är jag tillbaka hemma igen. Börjar 10 som vanligt och ska eventuellt lära mig kassan imorgon. Är lite nervös faktiskt. Inte för att jag inte vet hur det går till men för att jag egentligen tycker att jag redan har ansvar så det räcker. Men det blir nog roligt. Nathalie sa att efter en månad skulle hon se mig som en av dom anställda och inte som en liten praktikant som kan vela omkring och göra som hon vill... Och om två veckor har jag ju varit där i en månad. Redan. Tiden går så fort. Om bara ett par dagar är det den 22 april och min sista dag, men jag längtar.... För bara 8 dagar senare är min liten beräknad att ploppar ut. Som jag längtar. Jag älskar det här barnet redan nu, och jag känner det inte ens. Den bor ju inte ens i mig.
Dom har iallafall bestämt namn nu, det blir en ofelia eller en alexander. Nä, nu ska jag sluta tänka på min surrogatunge och blinda en stund. Godnatt goingarna mina.

Förresten... Jag vill tipsa om en as ball sida. Är ni som jag, intresserade av lite mysko grejer så är detta en sida för er. www.varldenshaftigaste.se






Rubrik.

Känner så mycket, fast samtidigt absolut ingenting. Tröttheten sätter griller i huvudet på mig.
Allt handlar som vanligt om kass kärlek. Det handlar om tatueringar på min arm och vad den skulle stå för. Evig kärlek och lycka. För tillfället är det bara en krusidull då det bara är jag som kämpar vidare för kärleken.

Idag har jag jobbat röven av mig och va tröttare när jag kom hem idag än jag varit på hela veckan. Fast att jag fick sluta en timma tidigare. Konstigt.
Köpte mig ett par skor, två t-shirts och ett linne. Inte för att jag behöver mer kläder, men för att jag fortfarande försöker köpa mig lycklig.
Bortsätt ifrån att jag stressar halvt ihjäl mig i dom stora molnen av larmknappar och galgar så trivs jag väldigt bra.
Bästa på hela dagen va att jag fick lunchat med min fina vän Sofie och ventilerat lite. Känns alltid lika bra.
Nummer två på listan blir min mjuka säng där jag trivs bäst i hela världen.

Imorgon ska jag till Katja och fixa mina klor igen. Tänker mig att jag ska ha gröna tippar denna gången. Vi får väll se hur det blir med den saken. Brukar ju ändra mig ett par gånger innan jag väl bestämmer mig för det vackraste i glitterväg en människa har skådat.

Nu är Jon blund här för att droppa varm mjölk i mina ögon.
Godnatt.


Torsdag, 7 februari.

Imorgon har jag redan varit på Gina i två veckor. Tiden går så fort att jag knappt hinner med. I en blinkning är livet redan slut. Kanske dags att göra sig själv lycklig. Kanske är jag redan lycklig. Jag vet inte. Är för trött för att känna efter. Jag trivs på mitt jobb iallafall. Även om jag somnar så fort jag kommer hem och har så ont i fötterna så jag ibland önskar att jag kunde klippa av dom och gräva ner dom lång ner i marken.

Emil har jobbat i Malmö hela veckan och imorgon kommer han hem igen. Slutat han vara en skitstövel åket jag hem till honom på lördag eftermiddag. Orkar inte åka imorgon och lördag förmiddag ska jag fixa naglarna hos Katja. Men bara 9 naglar denna gången.. För ett par inlägg sedan la jag ju upp en bild på hur höger lillfingernsgel såg ut efter att jag slagit i en och tappat tippen. Inte en vacker syn och för att det inte ska hända igen låter vi den växa ut tills nästa gång.

Imorgon blir nog en bra dag. Klockan 13 kommer Sofie och hämtar mig i butiken så ska vi luncha. Slutar klockan 5 och sen är det helg. Helt jävla fantastisk.

Ska försöka göra lite tid åt att blogga. Hinner ju inte så mycket då jag bara har 45 minuters rast och inte får ha telefonen på mig ute i butiken. Men jag har sagt det så många gånger så ni tror väll inte på mig längre. Men som allt, det går i perioder. Vi får väll se vad som händer. Godnatt.


Godnatt.


Gnight.

Helvete vad trött jag är nu. Känns som att jag kommer ha somnat innan jag hunnit skriva färdigt.
Uno ligger för tillfället och spinner på soffan i mitt rum. Högt som fa-an. Han har varit på väldigt konstigt humör idag. När jag kom hem och satte mig i sängen låg kan kvar och tittade på mig. I vanliga fall hade han hoppat ner så fort jag kom in i rummet. När vi satt och åt stälde han sig på bakbenen och tog upp framtassarna på bordet för att kolla efter om jag hade något gott att bjuda på. Jag har till och med fått klappa honom utan att han har sagt något. Han som brukar bli förbannad och fräsa bara jag tittar på honom. Kan det vara så att han har vant sig vid mig och kanske saknar mig lite när jag är borta hela dagen? Man vet aldrig. Annars kanske det beror på att något har slagit slint i huvudet på honom... Det är bara han som vet. Tråkigt nog.

Han med lite städ när jag kom hem. Bytte lakan i sängen och dammsög halva lägenheten. Plockade upp allt som låg överallt och lite sådär. Orkade till och med gå en sväng till Ica med mamma. Det trodde jag aldrig. DEt känns som att jag inte gjort ett skit den här veckan. Förutom att jobba och sova. Så det va faktiskt ganska skönt att komma ut. Fick pratat lite med min älskade mammi också. Det bästa jag har i mitt liv.

Nu sluter sig snart ögonen så det är väll bäst att avsluta. Sov gott mina fina. Vi hörs imorgon.


Ole Lukøie

Snart är han här. Jon blund. Jag är så trött att jag har svårt att hålla ögonen öppna. Inte för att jag kommer kunna somna när jag väl lagt ifrån mig den här förbannade telefonen. anywayz...
Har varit väldigt trött hela dagen. Inte ens när jag hade ätit och dragit i mig ett par gift-bloss vaknade jag till liv. Längtade hem efter barna och min säng som jag älskar så mycket. Att jag hade så ont i fötterna att det kändes som att dom blödde gjorde inte saken bättre.
Men... När mamma kom hem fick jag lösgodis, en klocka och geléinlägg till skorna. Helt plötsligt kändes allting väldigt mycket bättre.
Imorgon är det fredag och sista dagen på min första riktiga jobb-vecka. Det ska bli riktigt gött med helt. Åker till mina fina vänner maik och Jossan på fredag och kommer hem igen på söndag. Sen börjar allt om. Förhoppningsvis tar min pojkvän sitt sunda förnuft till fånga och bestämmer sig för att han har tid att träffa mig näst nästa helg. Annars hinner det gå 3 veckor innan vi träffas igen. Inte så roligt. Min älskade memi. Vad jag saknar honom. Önskar att han bodde här hos mig så jag fick träffa honom varje dag, sova och vakna med honom. Nu är det som det är. Man kan inte alltid få som man vill. Även om jag tycker att det hade varit bra.

Godnatt mina älskade.



"Jon Blund har med sig två sömnparaplyer, ett svart för stygga barn och ett färgglatt för de snälla. Han har även med sig en spruta med söt mjölk som han kan spruta in i ögonen på barnen. Då blir de så tunga i huvudet att de somnar."


.

Man ska inte hålla på att googla och snoka så jävla mycket jämt. Hamnade in på Flashback när jag letade efter gravregister. Vilket va ganska kasst... Fick reda på att min älskade Sebastian inte alls tog livet utan hamnade i "diabeteskoma" och dog av det. Här har jag gått och varit förbannad över att han tog livet av sig, fast han inte alls gjorde det. Nu är jag istället ledsen över att han dog fast han egentligen ville leva. Nu är jag förbannad över vem det än nu är som bestämmer vem som ska leva och dö bestämde sig för att det va dags att ta honom ifrån oss.... Fan! Kan man inte bara få spola tillbaka lite eller göra vissa saker ogjorda. Det känns som att det borde gå. På något sätt.

Mitt huvud är för litet för att ligga och tänka på sånt hela kvällen.
Höll mig faktiskt vaken när jag kom hem idag. Satte mig och spelade lite farmville och åt knäckebröd. Sen kom mamma hem. Då började jag hacka lite sallad. Mitt uppe i allt ringde min Gabbe, pratade i nästan en halvtimma innan jag avslutade det hela med att skära mig i fingret. Inte så djupt och det började inte blöda. Som tur va. Sen åt vi, lax och spenatpaj och nu är det redan dags att sova. Ett småkryps liv är på och katterna har precis lagt sig till rätta. Det ska bli spännande att se vart morgondagen tar mig.

Godnatt.


Natten.

Stensomnade på soffan när jag kom hem. Är helt slutkörd i huvudet att jag knappt kan göra mig förstådd när jag kommer hem. Men snart, snart har det gått ett par veckor och då har jag vant mig vid att vara vaken hela dagen, jobba och göra mer aktiva saker än att ligga i min säng och spela farmville hela dagarna. Har bara svårt att förstå hur det ska gå till. Det känns som att jag aldrig kommer orka något annat efter en lång dag av larmknappar, galgat i olika färger och former och kläder i miljoner.

Imorgon är det en ny dag av ännu mer spring. Men det är så jävla kul. Tro inget annat. Jag har inte gett upp för att trampdynorna har krupit in i fötterna och kotorna i ryggen klämmer ihop sig till en ända klump. Jag är på topp. Sov gott, alla som tror på mig. Puss


Time to sleep.

Nu är jag dötrött! Har inte varit såhär trött vid den här tiden på flera år. Känns helt fantastiskt. Oroar mig bara lite över hur det ska gå med mina fötter imorgon.

Har lagat mat, fixat matlåda, plockat fram kläder tills imorgon och nu går prinsessan och grodan för fullt på datorn. Det är dags att sova. Ser fram emot morgondagen!

Godnatt.


Godnattis.

Nu är det dags att blåsa ut alla ljus och krypa ner i sängarna. Iallafall här Prässebo. En fantastisk dag är till ända och min älskades födelsedag är snart slut. Jag tackar för idag och längtar efter morgondagens äventyr. Sov gott mina finaste. Puss


Dags för natten.

Efter Pippi blev det en dusch och sen va det rätt ner i sängen. Är inte speciellt trött i huvudet men min rygg säger till min att det är dags att sova. Konstigt va?
Godnatt.


Här kommer natten...

Stena blir väldigt mammig och beskyddande när jag är ledsen. Hon är en klok katt. Hon vet när hennes mamma behöver lite extra kärlek. Först skickade hon bort mina salta tårar i ett försök till att få mig att sluta vara ledsen. Inte för att hon behövde försöka så länge. Bara jag känner lukten av min lilla missa blir jag lycklig. Sen fick jag mig en putsning av ögonfransarna också. Jag skulle inte byta henne för något i världen.

Jag har egentligen allt jag behöver. En grym familj och vänner som verkligen bryr sig. Mina 3 katter som jag älskar som om dom vore mina barn och den där pojkvännen som jag innerst inne skulle vilja dela resten av mitt liv med. Sen kommer man alltid tillbaka till det där man inte har... Inkomst och egen bostad. Det är kanske där felet ligger. Det är där tankarna hamnar strax innan jag får känslan av totalt misslyckande. Men det är ingen fara. Allt löser ju sig.
Något man måste förstå som liten tjej med stora drömmar är att man kan inte förlita sig på någon annan. Vill man komma någonstans i livet får man fixa det själv. Hur mycket jag än önskar att jag istället kunde gifta mig med en rik man så funkar det inte så. Man måste se till att man skapar sin lycka själv. För tänk när den dagen kommer och man står där. Lämnad och ensam. Hur fan ska man klara sig då om man aldrig har gjort det innan?
Det är kanske värt att tänka på.
Men det behöver vi inte göra nu. För mig är det dags att ropa på lilla John blund och för många av de andra är det väll snart dags för en till drink. Tills nästa gång vi hörs vill jag bara säga att livet bjuder på för mycket spänning för att ge upp. Tänk efter. Du vet inte ens vart morgondagen tänker ta dig..

Godnatt!


Night time.

Nu glömde jag att blogga iallafall.
Fastnade i telefon med Gabbe i en timme och efter det med Emil. I hela 20 minuter pratade vi. Tror inte att vi har pratat så länge i telefon sen innan vi blev tillsammans. Efter allt det där har jag legat och spelat spel på telefonen och letat julklappar till mig själv. Har hittat en jättesnygg jacka på Nelly som jag ska önska mig av min fina pojkvän. Blev helt kär i den när jag fick syn på den. Tycker att det set ut som en riktigt jävla dyr jacka. Men icke. 600 kronor kostar den. Det kanske inte är en vinterjacka, men den kan bli snygg till våren. Har hittat en jättefin jacka på någons fb också. En ljusrosa mockajacka ifrån bikbok. Den är egentligen en storlek för stor och den bor än så långe i Uddevalla. Så vi får se.

Fick inte timmen ur och gå till soc idag heller. Stannade kvar hemma tills halv och sedan åkte jag direkt till hermods. Tänkte att jag skulle gjort det efter men när jag kom till torget tyckte jag att det va mer intressant att hänga inne på iems bland alla vackra grejer. Men det är ok. Allt ska bara vara inlämnat och påskrivet innan den 15onde. Har ju ett par dagar till på mig.

Köpte mig faktiskt en liten ram idag. En liten vit med massa krusiduller. Tror att dödsannonsen kommer passa perfekt i den!

Nu är det dags att sovs. Ska städa imorgon.
Godnatt!


Något säger mig att du blir borta en lång tid.

Hej! Bloggaren började krångla lagom tills att jag bestämde mig för att börja blogg igen. Men som ni säkert förstår så är den igång igen. Så, imorgon börjar vi om på ny kula. Godnatt.


Snön lyser vit på taken men inte ens tomten är vaken.

Mår illa som att jag är bakfull. Kanske håller förkylningen på att gå över i en influensa. Ska försöka sova och hoppas på att må bättre imorgon. Godnatt.


Vi har problem precis som andra.

När min ärthjärna till pojkvän kommer hem, ler mot mig, kokar mig en kopp te, låter mig skälla på honom, ber om ursäkt och sedan kryper ner bredvid mig i sängen och somnar som en baby. Då är all ilska som bortblåst. Visst tycker jag att han är en idiot. Men han är min idiot. Vi har inga problem som ingen annan har. Att bråka är nyttigt även om det ska hållas inom en viss gräns. Godnatt.



Tidigare inlägg
RSS 2.0