Här kommer natten...
Stena blir väldigt mammig och beskyddande när jag är ledsen. Hon är en klok katt. Hon vet när hennes mamma behöver lite extra kärlek. Först skickade hon bort mina salta tårar i ett försök till att få mig att sluta vara ledsen. Inte för att hon behövde försöka så länge. Bara jag känner lukten av min lilla missa blir jag lycklig. Sen fick jag mig en putsning av ögonfransarna också. Jag skulle inte byta henne för något i världen.
Jag har egentligen allt jag behöver. En grym familj och vänner som verkligen bryr sig. Mina 3 katter som jag älskar som om dom vore mina barn och den där pojkvännen som jag innerst inne skulle vilja dela resten av mitt liv med. Sen kommer man alltid tillbaka till det där man inte har... Inkomst och egen bostad. Det är kanske där felet ligger. Det är där tankarna hamnar strax innan jag får känslan av totalt misslyckande. Men det är ingen fara. Allt löser ju sig.
Något man måste förstå som liten tjej med stora drömmar är att man kan inte förlita sig på någon annan. Vill man komma någonstans i livet får man fixa det själv. Hur mycket jag än önskar att jag istället kunde gifta mig med en rik man så funkar det inte så. Man måste se till att man skapar sin lycka själv. För tänk när den dagen kommer och man står där. Lämnad och ensam. Hur fan ska man klara sig då om man aldrig har gjort det innan?
Det är kanske värt att tänka på.
Men det behöver vi inte göra nu. För mig är det dags att ropa på lilla John blund och för många av de andra är det väll snart dags för en till drink. Tills nästa gång vi hörs vill jag bara säga att livet bjuder på för mycket spänning för att ge upp. Tänk efter. Du vet inte ens vart morgondagen tänker ta dig..
Godnatt!
