Ole Lukøie
Snart är han här. Jon blund. Jag är så trött att jag har svårt att hålla ögonen öppna. Inte för att jag kommer kunna somna när jag väl lagt ifrån mig den här förbannade telefonen. anywayz...
Har varit väldigt trött hela dagen. Inte ens när jag hade ätit och dragit i mig ett par gift-bloss vaknade jag till liv. Längtade hem efter barna och min säng som jag älskar så mycket. Att jag hade så ont i fötterna att det kändes som att dom blödde gjorde inte saken bättre.
Men... När mamma kom hem fick jag lösgodis, en klocka och geléinlägg till skorna. Helt plötsligt kändes allting väldigt mycket bättre.
Imorgon är det fredag och sista dagen på min första riktiga jobb-vecka. Det ska bli riktigt gött med helt. Åker till mina fina vänner maik och Jossan på fredag och kommer hem igen på söndag. Sen börjar allt om. Förhoppningsvis tar min pojkvän sitt sunda förnuft till fånga och bestämmer sig för att han har tid att träffa mig näst nästa helg. Annars hinner det gå 3 veckor innan vi träffas igen. Inte så roligt. Min älskade memi. Vad jag saknar honom. Önskar att han bodde här hos mig så jag fick träffa honom varje dag, sova och vakna med honom. Nu är det som det är. Man kan inte alltid få som man vill. Även om jag tycker att det hade varit bra.
Godnatt mina älskade.
"Jon Blund har med sig två sömnparaplyer, ett svart för stygga barn och ett färgglatt för de snälla. Han har även med sig en spruta med söt mjölk som han kan spruta in i ögonen på barnen. Då blir de så tunga i huvudet att de somnar."
