Ångest'
Det spelar ingen roll hur mycket jag dricker, hur många lugnande jag trycker i mig. Det spelar ingen roll hur många cigaretter jag kedjeröker eller hur mycket jag sover. Det spelar ingen roll hur mycket jag pratar om det, eller hur lite jag pratar om det. Det spelar ingen roll hur glad jag än spelar eller hur mycket jag skrattar. Du är där i mitt huvud när jag vaknar, allt jag ser och hör kopplar jag till dig. Varje steg jag tar finns du med i. Alla andetag och varje litet ord jag säger, finns du med i. Jag vill inte vara hemma med katterna, för dom är dina också. Jag vill inte klä på mig, för allt jag har, har du kramat mig i. Allt jag äter, har jag ätit med dig. Jag vill inte sova i min säng, för den är din den också. Men jag gråter inte längre. Tårarna har tagit slut. Nu svider det bara.
Jag lämnar dig ifred för att du ska ha en chans att höra av dig. Jag vill ringa dig och skrika att du aldrig mer ska ringa mig. Jag vill sparka och slå på dig så att du får lika ont som jag. Jag vill att du ska ha ångest som äter upp dig. Jag vill att du ska ligga vaken hela nätterna och undra vad du gjorde för fel. Varför kan du inte bara älska mig igen? Varför?
