Den långa vandringen...

Enligt färgerna på stolparna som är utsatta i skogen så är vi ute och traskar på en handikapps vänlig stig. Vet inte riktigt om jag kan lita på det... Förutom att jag blev ihjälskrämd av en groda och skrek så hela Orust hörde mig och jag är pisseblöt om bena efter allt blött blåbärsris jag har tagit mig igenom så har vi det ganska roligt. Man kan äntligen börja skymta lite blå himmel och sol bakom molnen. Det kan faktiskt bli rätt trevligt det här. :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0