Död!
Åter igen har jag raderat alla nummer, tyvärr kan jag inte va bort nummer ur huvudet. Men dom försvinner väll förhoppningsvis någonting dom också.
Känner mig död. Jag går omkring i tomhet, känner bara rå smärta och kan inte tänka på någonting. Jag vill varken veta vad som har hänt eller händer. Jag vill bara att allting ska försvinna. Jag vill dö. Men jag skulle aldrig våga lämna allting bakom mig. Jag vill hitta ett sätt att dämpa smärtan. Men ingenting hjälper.
Tar bussen om 5 minuter in till stan. Tänkte att jag skulle hinna träffa mamma en stund och sen ska jag till frissan. Inte ens det längtar jag efter. Har ingen att göra mig snygg för. Har ingen som bryr sug om att jag är vacker iallafall. Kan det inte bara öppna sig ett hål i marken som jag kan falla ner i?
