Mio min Mio
Ligger i sängen med katterna och lyssnar på barnvisor. Har för första gången på väldigt länge gråtit en skvätt. Börjar sakna att kunna kalla någon för min. Sakna att vara älskad och behövd. Nu på onsdag är den en månad sen jag blev tvärdumpad och jag har redan tröttnat ordentligt på att vara ensam. Hur lång tid ska det behöva ta innan jag har blivit hel igen och kan börja älska på nytt? För första gången på väldigt länge saknar jag dessutom Emil. Det bara slog till som en blixt i hjärtat på mig och tårarna bara sprutade. Undrar om han tänker på mig... På det som har hänt. Undrar om han tycker att det är skönt att det är som det är eller om han tänker på mig i sorg också?... Det är frågor jag aldrig kommer kunna få svar på eftersom att han har bestämt sig för att aldrig mer prata med mig. Tycker att det är fruktansvärt tråkigt att vi skulle behöva lämna allt som ovänner. Men nu är det såhär. Antar att jag får gilla läget och gråta tills tårarna tar slut tills nästa gång.
