Nu gör det ont igen...
Det svider i hjärtat. Jävlar vad ont det gör... Ångesten kommer krypandes och det känns som att magen håller på att vrida ihop sig. Jag vet bart du är, men jag får ingen kontakt med dig. Du är så fruktansvärt långt bort, men så nära att jag nästan kan röra dig. Det gör ont att jag inte kan höra av mig till dig. Ondare gör det att du inte hör av dig. Tänker på inte på mig? Undrar du inte varför jag inte ringer? Jag vill att du ska behöva mig. Jag vill att du ska ha såhär ont. Jag vill att du ska gå med huvudvärk och få psykbryt varje gång du tänker på vad du går miste om.
Varför kan det inte vara du som känner såhär? Varför måste det alltid vara jag som är den känslige av oss två. Varför??? Varför kommer du inte tillbaka och ber om förlåtelse? Varför kommer du inte krypandes och gråter hysteriskt när jag säger att det är försent? Varför Emil? Varför??
