Sömnsjuka!
Det här håller på att gå över styr. När jag hade ätit lunch i skolan cyklade jag hem och la mig. Vaknade kl 5 och har sen dess längtat efter att kl skulle bli 9 så jag kunde få sova. Nu är kl 9 och jag är klarvaken. Onödigt. Orkar inte tänka mer idag. För tillfället är jag varken arg eller ledsen, men det kommer tillbaka.
Jag trodde att jag skulle ta det här lättare än jag tydligen gjorde. Jag visste att någon av oss förr eller senare skulle träffa någon ny. Hade bara hoppats på att du hade haft stake att berätta det för mig. Argast är jag nog ändå på S som har vetat om det i en månad och ändå inte berättat det. Hon är ändå vuxen och mamma. Men jag antar att vi tänker olika när det kommer till sånt här. Jag hade aldrig kunnat hålla käften om en sån här sak. Men det är jag...
Har ingenting mer vettigt att skriva så jag lägger ner nu. Förhoppningsvis får jag sova inatt. Utan mardrömmar och panikångest attacker. Men vi får väll se. Godnatt kära vänner!
