elinhamfeldt

Hur kan en människa med så mycket kärlek och glädje som jag, vara så fruktansvärt svartsjuk? Människor jag träffar, som har högre tankar om andra än mig, som ser andra människor som finare än mig, förstör mig långsamt inifrån. Varför kan jag inte alltid få stå i centrum och vara allas högsta önskan? Varför kretsar inte universum runt mig? Varför finns all denna jävla mörka svartsjuka i min kropp? Det är fan inte hälsosamt. Vad handlar svartsjuka om egentligen? Är jag en egoist som vill ha allt för mig själv, eller finns det något djupare? Är jag svartsjuk för att jag är rädd att någon skulle ta min plats, eller är det för att jag känner mig otillräcklig och är osäker på mig själv? Tål att tänka på. Godnatt!