Only the soul knows what love is.
I vanliga fall tycker jag att det är ganska skönt att blogga. Skriva av sig och sådär. Just nu känns det bara påtvingat. Snart är min blogg-PRO slut och då återfår bloggen sitt gamla tråkiga utseende igen. Det motiverar mig definitivt inte att blogga mer. Men jag tycker att det är skit tråkigt att inte få dela med mig av min vardag. Inte för att jag tror att speciellt många egentligen intresserar sig för varken mig eller min vardag. Men, min blogg är till för mig och resten av er är bara besökare. I vilket fall så va det inte det här jag skulle skriva om.
Jag skulle faktiskt bara tycka lite synd om mig själv. Oja mig lite till över mitt eländiga liv. Jag ligger nämligen vaken men en extrem huvudvärk. Det är snart fullmåne och det märkt tydligt i huvudet på mig. Det är som att stora dundrande åskmoln drar in över huvudet på mig. Dånar och har sig. Det är som ett tryck över hela huvudet och det är inte en ända fullmåne jag slipper detta. Dessutom är det helt meningslöst för mig att försöka somna. Vill jag ha somnat innan mamma och pappa går upp vid 5-6 tiden så får jag ha tryckt i mig ett antal sömntabletter vilket jag helst inte gör. Jag är ju i vanliga fall väldigt trött av mig men tar jag lugnande eller andra sömnmedel är jag som en zombie dagen efter. Dessutom domnat knäveckarna bort om jag stoppar i mig sånt. Jätte obehagligt.
Jag lär ligga vaken en stund till så är det någon som läser detta och har lite tråkigt så kan väll denna höra av sig och hålla mig lite sällskap. Hej!
